Går man tillbaka i tiden till mitten av 1900-talet och tidigare så byggde man husen i lösvirke direkt på plats och man grävde för hand vilket innebar att man inte skövlade tomten mer än absolut nödvändigt. Stora träd och kullar fick vara kvar i största möjliga mån och trädgården anpassades efter den gamla omgivningen
När man ser kring nybyggda hus idag finns det knappast någon natur kvar. Nybyggnation idag innebär oftast leveranser av stora färdigbyggda element och tomten måste därför prepareras för att entreprenadmaskiner ska kunna komma fram och därför skalas hela det topografiska skiktet bort.
Vill man nu inte ha en stel och konstlad trädgård kan med fördel återskapa naturen in på husknuten. Det blir oftast bäst om man låter sig inspireras av någon naturtyp som finns i ongivningarna runtomkring och efter det bygga en naturlig och lättskött tomt
Inom trädgårdsdesign talar man om trädgårdens golv, väggar och tak, men det finns andra sätt att dela upp trädgården i
Topografiskt skikt
Det topografiska skiktet omfattar det understa skiktet, det som inte så gärna låter sig ändras. Hit hör backar, kullar, sluttningar, bergshällar, stora flyttblock, vattendrag och sjöar, sankmarker och naturliga vätor. Hit hör också sådant som inte FÅR ändras, t.ex. stengärdsgårdar, odlingsrösen, skyddsvärda träd och fridlysta biotoper. Till den här kategorin hör förstås också vägar, byggnader och tomtgränser.
Upplevelseskikt
Upplevelseskiktet omfattar befintliga saker som kan kompletteras, ändras eller tas bort, men som ger platsen atmosfär och stämning, vackra blickfång, rumsverkan och avskärmning. Hit hör etablerade växter med praktfullt överdådig blomning eller fantastisk doft, sådant man verkligen blir lycklig av eller som väcker minnen och sådant som ger insekter och djur föda och boplats. Upplevelseskiktet kan också omfatta befintliga murar, trädgårdsgångar och trappor.
Trädgårdsskikt
Trädgårdsskiktet omfattar det vi tillsätter för att komplettera, förstärka och förbättra de befintliga skikten: planterade träd, buskar och perenner samt köksträdgårdar, kryddgårdar, altaner, sittplatser, gångar och staket. Genom att välja vilda växter och naturliga material kan vi göra gränsen nästan osynlig mellan det naturliga och det skapade.
I en naturträdgård behöver sittplatser inte vara avancerade, men de är väl så viktiga. En kullfallen trädstamstam, stubbar och lite större stenar passar bra. Men det är klokt att ändå följa rekommenderade mått för sitthöjder, för att det ska vara bekvämt. Man ska också tänka på att när man väl sitter där ska ha något vackert att vila ögonen på så dela gärna upp trädgården i små rum
Gångar och stigar kan täckas med barkflis, men det är kanske finast om de bara trampats upp. Avgränsningar som staket, plank och spaljéer blir vackrast om de görs av obarkade störar eller virke som får gråna med tiden. Behöver du göra trappor eller terrasseringar ser det naturligast ut om de görs av natursten eller obarkade trästockar
Fröskikt
Fröskiktet är det allra översta och tunnaste skiktet; den skira frösådda väv som naturen själv lägger över våra odlingsmödor. Nästan alla vilda örter sprids med frön. Fröskiktet omfattar tusenskönorna i gräsmattan, den vackra aklejan, gullvivorna som dyker upp överallt, liljekonvaljerna som sprider sig i skuggan under björken, hasselbusken som slog sig ner vid grinden, häggen i diket och alla ängsklockor på den lilla ängen.
Att lära sig känna igen småplantor och låta de frösådda plantorna vara kvar där de grott, kan med tiden ge ett väldigt vackert och charmigt golv av arter i trädgården. Men två gullvivor gör inte en gullviveäng, och ett fåtal hundlokor ser ut som ogräs. Att bestämma sig för ett begränsat antal sorter som man till och med hjälper på traven med fröspridning ger finaste effekten. Tänk en flera meter lång rad av midsommarblomster och hundloka ut med staketet!