Provinsialläkare Erik Karlström
När jag dec 2009 köpte marken nere vid Jeans Damm för att bygga hyreslägenheter på området hände det märkliga saker. På området som idag heter Jeans Park fanns det ett antal förvuxna Rhododendron som vi var tvungna att fälla för att kunna bygga huskroppen till vår första etapp. När nedsågningen var klar skulle de grävas upp för att kunna återplanteras när första huset var uppfört
Som var och en av oss vet finns det något större som vakar över oss alla och som vet allt ont eller gott vi gör samt efter bästa förmåga straffar eller belönar oss för detta. Nu är det ju så att vår herre troligen har tagit sin vakande hand från Perstorp för gott, så därför sköts övervakningen numera ifrån några här icke namngivna invånare, och låt mig säga så här övervakningen är betydligt mer heltäckande nu än när vår herre skötte övervakningen själv, systemet för bestraffning lever kvar däremot har de väl kanske av praktiska orsaker valt att plocka bort belöningssystemet . Och straffet kommer kanske inte direkt som en blixt från klar himmel utan kan mycket väl uppenbara sig som en folkilsken äldre hen i 60-80 års ålder oftast då med en gul Nettokasse i handen. Hen kan dyka upp var som helst utan att du vet var hen kom ifrån, plötsligt från ingenstans står hen vid din sida. Total tystnad råder, surt stirrande eller med en barsk blick som vandrar över min kropp som värker efter en hård dags arbete……
Jag brukar försöka med ett försiktigt hej, vilken underbar dag !… detta brukar oftast besvaras med ca en minut total tystnad, de barska ögonen fortsätter granska både mig och området . Sen kommer det ……. Det är du som äger detta området va ????
De åtta magiska orden som gör att du vet du med all säkerhet att nu har du sketet i det blå skåpet.
Nåväl… när nu första busken nästan är avverkad kommer en av kommunens bilar i full fart och tvärnitar, ut ur fordonet kommer en lindrigt sagt lätt uppjagad tjänsteman och undrar på ren svenska vad i h…..e jag håller på med.
Du fäller träd på kommunal mark och till råga på allt Eriks avskedsgåva till kommunen!!!! Jag försöker på ett lindrigt sätt förklara för nämnda lätt hysteriska tjänsteman att jag nu faktiskt ägde marken nere vid dammen. Jag kunde skönja en viss förvåning och uppgivenhet i hans ögon när han förklarade för mig att han inte hade en aning om att marken var såld och visste definitivt inte att här skulle byggas. Han urskuldade sin okunskap med att det egentligen inte var hans gebit utan någon annan vilsen chef över honom blivit uppringd av kommunens växeltelefonist och därför jagat ut honom i bilen, med ordern att åka till brottsplatsen för att stoppa den galne mannen med motorsåg från att orsaka vidare förödelse. Och sen kvittade det för övrigt om jag ägde marken eller inte, för jag fick ändå inte fälla några rhododendron ….. så det så.
Nu bar det sig inte bättre än Kommunens växel var totalt nedringd av skärrade och upprörda kommuninvånare som ansåg att detta var ett helgerån. Någon försöker nu helt enkelt sabotera denna fina installation i form av en berså som någon Dr Karlström hade skänkt till kommunen i juni 1969. Fler och fler kom fram den ene mer aggressiv än den andre och ur aggressionen över mitt tilltag växte väl kanske en viss förståelse över min illgärning!!! Eller ja kanske inte förståelse i den bemärkelsen men låt mig säga så att det var i alla fall ingen som slog ner mig och det tolkar jag som ett synnerligen gott tecken.
Men ur allt detta växte även en berättelse fram om en man som var älskad och högt aktad i kommunen. Någon berättade om ett vattenspel som ingick i installationen detta hade försvunnit under mystiska former och konspirationsteorierna om detta försvinnande, den ena mer fantastisk än den andra avlöste varandra. Hen visste mycket väl vem som hade tagit vattenspelet, en som jobbade på kommunen på sjuttiotalet. Denne någon kunde man inte lita på och troligen fanns vattenspelet i dennes trädgård idag. Min teori om att vattenspelet kanske rostat eller frusit sönder och därför kastats avvisades direkt som vilda fantasier och ren gallimatias.
Gåtan om var vattenspelet som försvann är har jag tyvärr inget svar på men den tillhörande gjutna bassängen hittade vi när vi grävde bort det som såg ut som en rabatt med en ganska vildvuxen flora av ogräs . Den gjutna bassängen hade någon gång under årens lopp fyllts upp med matjord och förvandlats till kommunens i särklass största kruka för odling av årets alla tänkbara sorters ogräs.
Nåja den gjutna bassängen var inte i så bra skick att den gick att flytta men alla rhododendron sågades ner för att sedan flyttas tillfälligt under vintern och när våren kom planterades de åter ut på området. Alla klarade sig inte men de flesta har kommit igång så det går än idag att njuta av blomsterprakten från Dr Karlströms berså under maj/juni
Allt detta ledde till att jag ville försöka få reda på mer om denna man, så här följer nu berättelsen om mannen, myten och legenden Dr Erik Karlström.
Dr Erik Karlström föddes 1904-03-23 i Karlstad och var yngst av två bröder. Pappa jobbade som (överlärare)( Rektor) på läroverket Herrhagen i norra Karlstad och mamma Anna arbetade på läroverket.
Bild: Dr Erik Karlström
Erik växte upp och gick i skola i Karlstad, han tyckte om friidrott och hans favoritgren var höjdhopp. Han hade lätt för att lära och både för honom liksom hos många andra i hans omgivning stod det ganska snart klart att han skulle läsa vidare och få en hög utbildning . Vad han skulle utbilda sig till var han kanske inte helt på det klara med men när hans mamma blev sjuk och dog i en leversjukdom,då tog han beslutet att bli läkare. För att vara säker på att han valde rätt karriär gjorde han en test hos karaktärologen
Erik studerade till läkare i Uppsala och något som verkligen engagerade honom förutom studierna var att delta i studenternas spex detta gjorde han under hela sin tid som student. Nu tror jag nog inte att intresset för spex har uppstått just här utan det har nog funnits med under hela uppväxten kanske något en och annan lärare har fått erfara i småskola.
I Uppsala träffade han sin Margit- Maria (Ja hon hette egentligen så men efter som hon var född på Monicadagen så kallades hon för Monica). Erik o Monica förlovade sig 1926 men eftersom han fortfarande var student fick bröllopet fick vänta till 1930 då han hade fått en tjänst i Dorotea.
Bild: Bröllopsfoto Dorotea 1930
Nästa arbetsplats blev Sveg och 1935 var han på plats i Perstorp där han fick hyra bostad hos Dora Överberg i Överbergska huset. Med i flyttlasset hade de då deras förstfödda dotter Kristna som föddes 1934 kallades för KITTY och 1938 fick hon en syster som fick heta Gabriella men kallades GABBY.
Bild: Gården hos Öfverberg
Bild: Monica, Kitty, Gabby och Dora Öfverberg
Hos Dora blev familjen kvar till 1943 detta mitt under brinnande världskrig. Då blev Perstorps hotell färdigbyggt och dit flyttades läkarmottagningen till den södra delen av byggnaden. Där fanns mottagningen kvar till 1955, när den nya läkarmottagningen invigdes
Bild: Mottagningen på brukshotellet
Från 1935 och 28 år framåt var han ensam läkare i Perstorp. Provinsialläkardistriktet omfattade Perstorp och Riseberga storkommuner med en befolkning på 14 000 personer . Han var då även skolläkare, industriläkare förutom en del kommunala uppdrag bla som ordförande i hälsovårdsnämnden, engagerad i Rotary. Att vara provinsialläkare var ju inget sju till fyra jobb utan det gällde att vara tillgänglig dygnet runt sju dagar i veckan.
Till sin hjälp i hushållet anställdes Tant Lindvall som bodde i backen bortom järnvägsstationen för att hjälpa till med städning och praktiska saker och även passning av barnen, en mycket snäll tant som älskades av barnen. Efter henne kom Valborg Hult från Kroken. Hon var uppvuxen i en barnrik familj. även hon var mycket omtyckt i familjen och blev som en syster för Kitty och Gabby. Valborg Hult var en otroligt vacker rödhårig kvinna, men att hon var rödhårig hade hon stora komplex för men som däremot ansågs som väldigt attraktivt av ungkarlarna i byn. En av männen som uppvaktade henne var silversmeden i Perstorp men den man som lyckades fånga hennes intresse och som hon senare även gifte sig med gjorde så att hon blev fru Valborg Finnberg. Kitty hade kontakt med henne fram till Valborgs död.
Mottagning var dagligen mellan 10-13 Monica hade egentligen ingen utbildning inom sjukvård men hon hjälpte ändå till, tog emot på tel bokade tider mm och varje dag kl 11 kom hon in till Erik med ett glas pressad apelsin för att han skulle hålla sig pigg och alert.
Efter kl 13 var det dags att ge sig ut på sjukbesök något som kan tyckas enkelt idag med mobiltelefoner surfplattor mm. När Erik var ute var han ju mycket svår att få tag i men Monica visste ju ungefär vilken runda han skulle köra och om någon ringde som behövde hjälp fick de springa ut till vägen , där ställdes en stol med en handskriven vägbeskrivning till patienten, så när Erik passerade och såg stolen stannade han till läste lappen så kunde patienten få ett hembesök ganska så omgående.
Ibland kunde det hända att han fick tex kött eller ägg med sig hem från patienterna, när han efter dagens arbete närmade sig hemmet och hade fått något med sig hem så meddelade han Monica genom att tuta 1 gång för ägg och 2 gånger för kött.
Bild: Erik ,Monica, Kitty och Gabby 1950
Monica hade ett mycket gott hjärta och ville alla väl, hon månade om de som hade det svårt. Hon ordnade insamlingar till behövande och även hon var säkerligen mycket omtyckt i kommunen. Vid ett tillfälle berättas om en man som hastigt gått bort, det var en pappa med många barn som blev påkörd av tåget och lämnade fru och många barn efter sig. Monica såg till att fru och barn fick den hjälp de behövde och hon såg även till att det skänktes en hel del leksaker som Kitty & Gabby inte behövde
En dag i månaden var det mödravård, en dag i månaden barnavård och under kriget hade han även mottagning för dispensärer ( dispensäʹr[-paŋ- eller -pɛn-](franska dispensaire, egentligen ’ställe där läkemedel tillreds och utlämnas’), benämning på tidigare befintliga landstingsdrivna sjukvårdsmottagningar med inriktning på att uppspåra personer med tuberkulos, utreda
När sedan Monica blev sjuk i en hjärntumör tog Erik ledigt under ett och ett halvt år under den tiden fick IngerSiesjö jobb som personlig sköterska åt hans hustru. Monica skickades till specialister i Lund, som inte kunde upptäcka någon hjärntumör. Men Erik gav sig inte. Han tog kontakt med Dr Olivecrona i Egypten som var specialist på hjärntumörer. Han hjälpte till så att hon kunde få bästa möjliga vård. Monica avled 1962.
Detta visar att han var en man som hade ett stort kontaktnät och definitivt inte var rädd för att söka sig utanför gränserna något som även visade sig 1955 när hans granne Leo Bettelheims hustru blev sjuk. Familjen Bettelhiem var judar men det nämndes aldrig ordet jude, för Erik hade alla människor samma värde. Så när fru Bettelheims blev svårt sjuk sökte han även då över gränserna för att hitta specialisthjälp till henne.
Anmäld till fjärdringsman
Erik var en stor humanist och en gång tog han emot några kvinnor från ett sällskap med kringresande Romer och det på ordinarie besökstid mellan 10-13. Några av dom ammade i väntrummet vilket patienterna från Perstorp såg som mycket chockerande. Dom stegade därför (trots diverse krämpor) direkt till fjädringsman som tog emot anmälan och försökte prata förstånd med Erik. Dr Karlströms svar på detta var att dagen efter tog han in alla Romer i sällskapet och gav de en gratis läkarundersökning. Ironiskt nog kan tilläggas att när de senare lämnade Perstorp försvann de med Eriks blå cykel.
Nästa gång han blev anmäld var när han hade införskaffat en telefonsvarare. Patienterna blev upprörda och anmälde till fjärdringsman. I anmälan stod det att ”doktorn svarar inte, han säger bara samma sak om och om igen”
När han behövde vara ledig hade han ett lite udda system att hitta ersättare. Han brann ju för detta med studentspex så han åkte helt sonika ner till Lund för att se och träffa spexarna. Han förhörde sig om det fanns någon som studerade medicin och ville göra sin praktik hos honom. Var det då någon som han tyckte hade kunskapen och insåg att det skulle fungera med erbjöd han dem att hoppa in och vikariera, när han behövde vara fri. En av dem var Erik Ståhl.
Bild: Erik som uppsalaspexare (don camillo)
Dr Karlström var mycket glad för poesi och dikter och vid sammankomster där han läste och framförde dessa till pianospel var det ett mycket uppskattat inslag.
Han hade ett stort kontaktnät inom specialistvård i tex Lund Kristianstad och Helsingborg. I Helsingborg hade han ett särskilt gott öga till Santa Maria. Det var som det hette på den tiden vanföranstalten, ett ställe för handikappade där det ordnades arbete och terapi bla syddes kläder men de utförde även arbeten som var lämpligt med tanke på deras handikapp. De som sydde var väldigt duktiga så vid varje besök köpte han med sig kläder och andra alster som hade tillverkats där för att stötta verksamheten. På väg hem stannade han gärna till den lilla grönsaksbutiken i sluttningen nedanför Kullagatan och köpte hem lite färska grönsaker och frukter.
När han firade sin födelsedag den 23:e mars var våren på intågande, ville det sig väl så hade nässlorna kommit upp och då var det hans favoriträtt nässelsoppa som stod på bordet. Kitty och Gabby fick lägga vinterkläderna åt sidan och klänning och knästrumpor åkte på… våren var här.
Bröllopet
Kittys bröllop 1956-05-19 med gäster följdes med stort intresse från alla arbetarbarn. Det var otroligt stort att uppleva denna händelse för vanliga arbetare . Perstorps barn, ungdomar och för den delen säkerligen många vuxna också följde storögt denna tillställning. Vigseln ägde rum i Perstops kyrka och därifrån åkte brudparet i häst och vagn genom Perstorps gator upp till läkarbostaden. Det var långväga gäster uppklädda i frack och långklänningar som minglade runt skålande i champange och rökande chesterfeild cigarrer. Det fina folket hade kommit till Perstorp och även om man fick stå utanför och titta på blev man ändå delaktig på något vis.
Bild: Kittys bröllop Perstorp kyrka 19 maj 1956
Vem som vigde dom ?
Jo det var Eriks bror Nils som påpassligt nog var präst som vigde paret. Jag kan ju även säga om Nils att han var sekreterare till ärkebiskop Nathan Söderblom.
Traditioner
En tradition som Erik höll fast vid var julbönen i Perstorp kyrka efter det gick hela familjen i på det närliggande ålderdomshemmet för att prata med alla som bodde där. Att detta var ett mycket uppskattat inslag för de boende råder det nog inget tvivel om.
Hos Anna Ohrnell i Spjutseröd hade Erik under kriget en gris som familjen åkte ut och hälsade på lite då och då. Nu var det väl inte samma gris hela tiden utan grisen hamnade mest troligt på julbordet och ersattes av en ny varje år
Spontanbesök hos äldre patienter var också ett signum för Erik när familjen var ute och söndagskörde . Han kunde mycket väl åka in till en patient för att se hur de mådde och ev skriva ut medicin. Tyckte han att patienten hade det för fattigt tog han inte betalt.
Det berättas om en dam som Erik tyckte var för fattig för att betala. När damen senare gick bort visade det sig att hon hade otroligt mycket pengar, detta var inget som Erik grämde sig över utan han var lika glad för det
En annan tradition var Nicklasdagen då bjöds barnen upp till familjen Wendt på Stensmölla. Där samlades alla barnen utanför framför huset och ropade på Nicklas, som då kom fram bärandes på en säck med nötter fukt och godsaker som han delade ut till barnen. Nicklasdagen var en tysk tradition som familjen Wendt tagit med sig från Tyskland. Den som fick ikläda sig rollen som Niklas och dela ut godsakerna var oftast trädgårdsmästaren.
Erik anställde efter Monicas död en hushållerska vid namn Kristel Lippman från Österrike. Hon jobbade som hushållerska under några år för att sen bli hans andra fru. Erik hade ett hus i fjällen, som han senare sålde för att istället köpta radhus i Lund
Erik hade haft en hjärtattack före han fyllde 61 men ändå jobbat vidare trots detta. Det som slutligen gjorde att han beslutade sig för att gå i pension 1965 var, när landstinget skulle ta över läkarmottagningarna. Det skulle bli två läkare i Perstorp och inga sjukbesök. Erik tyckte att doktorn skulle komma till den som var sjuk och inte tvärt om. Då tog han beslutet att gå i pension och flytta till sitt radhus i Lund, där han nu skulle kunna dra sig tillbaka på ålderns höst.
1969 beslöt han sig för att skänka fontänen ”vattenspelet” som tidigare varit vid läkarbostaden . Dessutom kompletterades den med en rhododendronberså när den överlämnades till kommunen. Varför kommunens första konstverk blev placerat vid just Jeans Damm har jag inte lyckats få svar på och inte heller på frågan varför han skänkte den. Kan svaret vara så enkelt att den glädje och kärlek som invånarna i Perstorp kände för Erik lika mycket älskade han folket i Perstorp.
Kvar lämnar han ett minne om en lustfylld människa som älskade att sätta sig bakom pianot och musicera, åka på bilutflykter och resor. Gå på svampplockning (till favoritgömställena), lyssna på skivor, gå på museer och äta gott på olika restauranger. Med barnbarnen blev det ofta sällskapsspel och spännande berättelser om allt han var med om i sitt liv. Inte minst om alla åren i Perstorp. Erik avled 1972.
Anekdoter
Det berättas om en man och hans son som hade varit ute i skogen för att fälla några träd . Mitt under pågående kvistning lyckades sonen på något sätt missa med yxan och sätta den i foten. Ute i skogen fick ju såret bindas om så gott man kunde och sedan gick färden till Dr Karlström. Inger Siesjö tog emot och förklarade att att Erik var ute på uppdrag. Men Inger hade ju varit med Erik och sytt så många gånger att hon tvättade och sydde ihop såret själv till Eriks förtjusning. Såret läkte och den pojken lever än idag, kvar finns ett ärr på foten och ett trevligt minne av läkarmottagningen i Perstorp.
Branden i kollagret 1958
1958 utbröt en brand inne på Ättiksfabriken i byggnad 413. Inne i byggnaden som på 1940-talet använts för att framställa syntetisk bensin fanns nu ett kollager som det hade börjat brinna i. Brandmännen som kom till platsen fick inte släcka med vatten utan blev tvungna att bära ut den glödande kolen manuellt vilket medförde att många blev koloxidförgiftade. Provinsialläkare Karlström fick upprätta en akutmottagning i det närliggande laboratoriets källare och där samlades nu fler och fler koloxidförgiftade. Erik som var en vis man insåg att bästa sättet att häva förgiftningen var med alkohol. Alla patienterna fick ett stort glas av hans bästa Whiskey och det påstås att dagen efter kom flertalet av dom tillbaka, ja det var ju bra om dom kunde få ett glas till för säkerhets skull om dom nu inte hade blivit riktigt friska på det glaset dom fick dagen innan.
Ett speciellt tack till Eriks dotter Kitty för många långa trevliga samtal och de privata bilderna från familjealbumet, som resulterade i denna berättelse.
Tidningsartiklar
Mottagningen_på_brukshotellet.pdf