Historien om Jeans damm 1910
Detta är historien om hur två hemmansägare i Perstorp som för att dryga ut lantbrukets inkomster beslutade sig för att gå samman och bygga en damm för karpodling. Men av detta hade inget blivit av om det inte varit för att de anlitat en entreprenör och hans son som med hårt arbete förenat med svett och mycken möda grävt ur dammen. Detta med endast spade, korp och rullebör.
Gränsen mellan bankdirektör och hemmansägare Albert Kristianssons och hemmansägaren Jean Jönssons marker gick genom ett grunt kärr och därför beslutade de att tillsammans gräva ut detta. Syftet var att det skulle brukas till fiskodling, något som ju var i ropet i Perstorp, inte minst p.g.a. Wilhelm Wendts far Karl Wendt (1822-1895) som hade stora karpodlingar i Gustavsborgskogarna.
Nu var ju inte Karl någon pionjär på området utan vid Lilla Henrikstorp fanns spår efter tidigare anlagda fiskdammar. Dessa kallades Munkadammarna , vilket troligen syftade på de cisterciensermunkar som utgick från Herrevads kloster och som även uppfört Perstorps kyrka på 1100-talet.
Efter faderns död var Wilhelm Wendt enda arvtagaren som fortsatte faderns fiskodling jämte sina kemiska experiment. Kunde Ingenjör Wendt – som han kallades för i folkmun – så ville befolkningen i socknen också visa att även de kunde. Detta kärr kunde tillföra ägarna mycket pengar om det muddrades ut och man planterade in fiskyngel, och så blev det nu beslutat att man skulle anlita entreprenör Bengt Strid för arbetet.
Kristianssons hus uppfördes 1877 av fadern Kristian Assarsson o.h.h. Helena f. Pålsson. Albert övertog gården 1903, på gården fanns då en häst, två kor, tre grisar, och 35 höns. I västra delen av huset fanns en lägenhet som Albert hyrde ut. Johan Nilsson bodde där först som nygift, innan han flyttade till östra skolan. Sedan bodde skolläraren och ungkarlen Hjalmar Andersson där under många år. 1909 gifte sig Albert med sin älskade Hulda f. Nilsson och 1910 födde hon deras enda barn, en son som lyssnade till namnet Harald. Bankdirektör Albert Kristianssons gård låg där Statoil idag har sin bensinstation. Stenmuren som delade av de båda ägorna gick igenom det som idag är Jeans Parks meditationsträdgård, vidare ner mot dammen och rakt igenom köket på lägenhet 1C.
När utgrävningarna började kunde vi följa toppen på den mycket väl lavade muren, detta p.g.a. att området som 1900 var en svacka har fyllts under årens lopp med schaktmassor från olika byggnationer i Perstorps tätort.
Jean Jönssons gård låg närmare dammen, vid Lillarydsvägen 4. Jordkällaren fanns kvar till slutet på 80-talet och grävdes bort när garaget som står där idag byggdes. Om Jean vet man inte så mycket men han ska aldrig ha varit gift och troligen ska han inte heller ha fått några barn. Han bodde på sin gård tillsammans med sin syster fram till sin död. Jeans ägor gränsade till Alberts ägor och avslutades med ett grunt kärr. Här skulle det nu grävas ut och den som fick jobbet var Bengt Strid och hans 17-årige son Birger. Dessa ansågs i Perstorp med omnejd som mycket duktiga entreprenörer.
För Bengt var Jeans Damm bara ett av de många uppdämningsprojekt som utfördes. Han byggde också vägar och högg ved i skogen. Sonen Birger och hans syskon var hänvisade till att arbeta hårt för livets uppehälle. De fick ofta följa med far ut på hans arbete: det var unga späda armar som växte sig starka med åren och utförde mänger av arbete i Perstorp. Bland de arbeten som kan nämnas var Skabbagatan (idag Rydbovägen) som går ner mot dammen. På den tiden var det en kostig som byggdes ut till en bredd på 3 meter.
Arbetet började ca kl. sju på morgonen. En gång i timman tilläts man att pusta ut under ett litet tag. Det blev kanske fem minuter, och sedan fick spaden, korpen eller vad det nu var för verktyg som användes vara i full fart hela tiden. Inte förrän vid åttatiden på kvällen kunde de lägga verktygen åt sidan för att gå till vila.Detta hårda arbete som utfördes utan hjälpmedel i unga år gjorde sig säkerligen påmint även på ålderns höst genom slitna, stela och ömmande leder och ryggar.
På anbudet för utgrävningen av dammen begärde Bengt en summa av 400 kr. Dagpenningen för grävningen var tre kronor (för tolv timmars hårt arbete), och då skulle man flytta sex kubikmeter jordmaterial per dag. Dammen var ca fyra meter djup och dämmet ca fem meter brett. Som jämförelse tjänade de som jobbade på fabriken åt Wilhelm Wendt 2:50 i daglön.
För Birger som då var blott 17 år blev det ett hårt arbete. Hans far som var något tjog år äldre var en slitvarg och sonen fostrades av hans hårda arbete. Det gällde nämligen att följa med i faderns tempo och Birger var inte den som gav tappt. Några tekniska hjälpmedel fanns inte att tillgå. Sprängmedel fanns visserligen men användes aldrig. De enda enkla verktyg som användes var spade, korp och” rullebör”.
Stenar fanns det gott om i kärret och i detta fall var det en stor fördel eftersom väggarna kläddes med sten för att hålla jorden på plats. Arbetet påbörjades tidigt på våren 1910 och i september samma år kunde Albert Kristiansson och Jean Jönsson börja släppa vatten på området. Dammen rymde ca 30 000 kubikmeter vatten
Från 1911 fram till 1951 pågick fiskodlingen. De sista åren fanns så mycket som 200 000 sutare i dammen. Den mängden innebar att det var så tätt med fisk att de med lätthet kunde plockas upp med händerna eller håv.
Att Jeans Damm använts i synnerligen stor utsträckning även för vintersportens utövande minns väl säkert de flesta Perstorpsbor. Här har otaliga barn och ungdomar tagit sina första skridskoskär, och visst var det tider, då skenan spändes fast på dåliga kängor eller träskor! Hade man tur kunde man ha läderremmar, men även balaband kunde få duga. Någon lockade det kanske mer att åka på byxbaken ned för backen mot dammen. Kanske träffade någon sin stora kärlek här eller fick den första kyssen, vem vet. Men det man kan vara säker på är att det var en plats med mycket liv, skratt och glädje när vintern kom.
1956 uppfördes i detta idylliska område ett byggnadskomplex på 138 lägenheter. Området kom att kallas Ljungkullen. Dessa hyreshus sägs vara de mest fotograferade husen i Perstorp och då alltid med dammen i förgrunden
Oktober 1963 tömdes dammen som då ägdes av kommunen helt för att genomgå en ”makeup” men denna gång utfördes arbetet av grävmaskiner. Runt dammen anlades en gångstig och en hundrastgård. Det sattes in gäss och ankor och vid västra sidan släpptes några getter, vilket var ett mycket populärt inslag kring dammen. Tyvärr råkade bocken stånga en äldre dam och detta blev sedan en följetång för kommunen.
Existensia AB försökte 2012 återinföra djurlivet kring dammen med lite ankor, gäss, höns, får och getter. Ett nyttjanderättsavtal var klart med kommunen men miljöförbundet satte käppar i hjulet. Eftersom folk passerar fritt på gångstigen ansågs det som offentlig visning av djur och de krav som ställdes då var inte ekonomiskt försvarbara.
1965 byggdes Arnes kiosk på området. Denna revs i november 2005. På den plats där kiosken stod har Existensia idag anlagt en meditationsträdgård där allmänheten kan slå sig ner, vila och njuta av växter och fjärilar i en underbar miljö.
1967 invigdes Jeansa förskola på det område som idag är Jeans Park. Förskolan fick problem med mögel och revs i augusti 2008.
December 2008 lade Existensia in en ansökan om att få köpa området och bygga ett seniorboende. Design och ritningar gjordes av min då 20-åriga dotter Sara Eliasson. Efter många och långa diskussioner, arga insändare och påhopp stod det äntligen klart med köp och bygglov i oktober 2009. Spaden sattes i marken direkt och och i juni 2010 flyttade de tre första hyresgästerna in. I mars 2011 var ytterligare fem hyresgäster på plats.
Bild från dammen före utgrävningen (troligen 1903).
En arrangerad bild vid dammen 1901 av en okänd man, hans hustru och troligen deras son.
En bild av en 15-årig entreprenör: Birger Strid och hans fars oxe.
Kontroll av fiskbeståndet i Jeans Damm kring 1920.
En bild på Jean Jönsson tillsammans med fiskmästaren vid Skånska Ättikfabriken, Jeander Hellgren. Enligt källorna ska bilden vara tagen vid en karpodling. Perstorpssjöarna är nog en gissning, så det kan mycket väl vara vid Jeans damm.
Till en början transporterades fisken i trätunnor men eftersom fisken avsöndrar ett ämne som i tillräcklig koncentration förgiftar den blev man tvungen att byta vatten rätt ofta. Då kom man på att karpen kunde transporteras så långt som till Tyskland i lådor med bara våt mossa eller halm. På detta sätt kunde denna mycket seglivade fisk transporteras fram till kunden levande och således fanns det inget tvivel om fiskens färskhet när den kom fram.
Bakom ekonomibyggnaden på Albert Kristianssons gård: här har ett antal glada pojkar och flickor tagit en välförtjänt paus i lekandet för att bli fotograferade.
Här är en s.k. vandring. Här hade man en häst eller oxe som man gick runt med varv efter varv, vilket då drev en axel som i sin tur kunde driva en maskin, t.ex. en tröska.
En bild från Jeans damm ca 1930, en yngling finklädd vit skjorta, konfirmationskostymen och keps … ja och en vacker flicka i båten förstås, då år ju dagen räddad!
Jean Jönsson ca 1930 Albert Kristiansson